Tråd: Scott Adams humorformel

Scott Adams förnekar sig aldrig i sin cynicism. För ett tag sedan formulerade han en regel för när en stripp är rolig eller ej på Dilbert-bloggen. Som han själv konstaterar tar den nöjet ur det mesta - åtminstone tappar jag lusten att läsa Dilbert för överskådlig framtid. Men det jävliga är att regeln faktiskt stämmer på det mesta jag tycker är kul. Den håller ingen akademisk höjd eller konstnärlig ambition, men som författarverktyg, för att dissekera enstaka strippar/skämtteckningar, är den klockren.

Kan någon här presentera en stripp/skämtteckning som INTE följer regeln?

* SPOILER *

http://dilbertblog.typepad.com/the_dilb … rmula.html

Sv: Scott Adams humorformel

Han ger sig själv en ganska fet reservutgång genom att bestämma tröskelvärdena från gång till gång, dock: "The dog isn’t cute, the cleverness isn’t clever enough, the cruelty isn’t cruel enough and the bizarreness isn’t bizarre enough. He’s knocking at the door, but it needs a little extra."

Är Karl tilräckligt gullig för att följande ska vara roligt?
http://www.snoopy.com/comics/peanuts/ar … 60306.html

Sv: Scott Adams humorformel

Peanuts är väl ett typexempel på en utpräglat söt teckningsstil? "Kids and animals" som sagt... och är inte det där igenkänning, skulle jag inte känna igen igenkänning om jag föll i en grop full av det.

Sv: Scott Adams humorformel

Där kommer tröskelvärdesfrågan in igen -- är den där rundskallige killen verkligen söt? Om Adams tycker strippen är rolig så blir det en klockren träff enligt hans tumregel, tycker han inte att den är det blir det "the kid isn't cute enough".

Det är ingen invändning mot tumregeln som tumregel, men det kan vara värt att hålla i minnet att den ändå (som så många andra regler) i slutändan blir beroende av en bedömares individuella tolkning.

Sv: Scott Adams humorformel

Visst. Kan vi för argumentationens skull enas om att juvenila drag = runda former, stort huvud och stora ögon, liten mun och näsa = sött? Vi kan gärna dissekera söthet i en annan tråd.

Sv: Scott Adams humorformel

Nja, huvudsakligen, men återigen beror det på hur det görs. Mitt syfte var dock inte att förklara hans formel värdelös, bara att peka på att den inte kan stå för sig själv (som du så vitt jag förstår själv var inne på). Till exempel så har jag sett ett antal kombinationer av grymt+bisarrt som jag inte alls tyckt varit roliga.

Sv: Scott Adams humorformel

Det han inte tar upp (explicit iaf) är ju kontrastverkan. Nånting cute måste kontrasteras av något bizarre eller cruel eller clever för att bli sköj. Och en realistiskt Un-cute" tecknad stripp fullt av cruel clever och bizarre bli bara kall, cynisk och konstig.

Sv: Scott Adams humorformel

Scott Adams gör en intressant analys av en viss sorts skämtserier. En sort som dessutom tycks vara populär just nu. Man tar en relativt normal vardagsföreteelse, typ sammanträde. Och sen driver man den in i det absurda i nåra rutor. Slutrutan har då hamnat i rena surrealismen och i kontrasten till den inledande vardagen uppstår humorn.

Vad man ska ha klart för sej är att det är en analys, som görs när strippen är klar. Som formel för att skapa nya strippar fungerar det inte alls. Det är samma fenomen som när nån musikkunnig person analyser en schlager och säger att den är ju jätteenkalt uppbyggd, vem som helst kan göra en schlager. Problemet är bara det att dessa musikkunniga personer aldrig klarat av att göra schlagers efter receptet. Till detta kommer att massvis med framgångsrika schlagers är uppbygga på helt andra sätt. En del ännu enklare t ex.

Janne Lundström har "I det roliga teknik" också analyserat en massa strippar. När den boken diskuterades menade en del att man inte skulle läsa den för då blev det för enkelt att skriva strippar... (tung suck) Om dessa personer ändå hade rätt...

'And what is the use of a book,' thought Alice, 'without pictures or conversations?'
Lewis Carroll

Sv: Scott Adams humorformel

Petrini - Kontrast! Tack, det är det jag inte visste att jag saknade. Men ditt resonemang håller inte för riktigt svart deadpanhumor, typ Red Meat (http://www.redmeat.com/redmeat/) eller Standup Comics (http://www.basilwhite.com/comics/, vilken också var strippen som uppmärksammade mig på Adams formel från början). De har inte Cute, men desto mer av de övriga fem. Däremot skulle de kanske inte funka utan Recog?

Går det att skruva formeln vidare med hjälp av det? T.ex. att Cute och Recognizable är till för att etablera ett normaltillstånd, och att de övriga fyra är till för kontrastverkan?

Magnus: Adams tar avstamp i "absurd vardag", ja, men vilken annan genre inom stripphumor menar du att teorin *inte* gäller? Ge mig exempel!

Självklart funkar det inte framlänges. Det påståendet ser jag mer som ett utslag av Adams sedvanligt grymma drift med läsarna. Men så erkänner han också längre ned i artikeln att "execution is everything" ("allt är avrättningar", to you non-english-speaking people).

Lundström har jag undvikit, dels för att den bara avhandlar strippar som sedan länge förfallit och blivit just stela och formelaktiga (fördomsfullt, säkert). Men dels av samma anledning som jag först tvekade att läsa Scotts formel. Teori har en otäck förmåga att inte göra nåt bättre, utan att istället förstöra det roliga. Men nu när det är försent försöker jag dra med er andra ner i träsket... ;-)

Sv: Scott Adams humorformel

[email protected] skrev:

Magnus: Adams tar avstamp i "absurd vardag", ja, men vilken annan genre inom stripphumor menar du att teorin *inte* gäller? Ge mig exempel!;-)

Det finns ju många såna skämtserier. Kvast-Hilda, BC, Trollkarlen från Id....
Men det typiskt för den genre vi pratar om är inte starten i vardagen, utan att man i flera rutor driver absurditeten allt längre för att skapa ett totalt surrealistisk slutruta.

I skämtserier av vanlig typ kommer det absurda först i slutrutan...

[email protected] skrev:

Lundström har jag undvikit, dels för att den bara avhandlar strippar som sedan länge förfallit och blivit just stela och formelaktiga (fördomsfullt, säkert). Men dels av samma anledning som jag först tvekade att läsa Scotts formel. Teori har en otäck förmåga att inte göra nåt bättre, utan att istället förstöra det roliga. Men nu när det är försent försöker jag dra med er andra ner i träsket... ;-)

Handlar det här inte om den romantiska konstuppfattningen? Konstverket är en helig enhet som inte får förstöras? Läser jag en bra serie blir jag fångad av den och vare sej kan eller vill analysera den. Dom gånger jag börjar analyserar på studs är när en serie är halvtaskig. Irriterad börjar jag då fundera på vad det är som inte funkar.

'And what is the use of a book,' thought Alice, 'without pictures or conversations?'
Lewis Carroll

Sv: Scott Adams humorformel

Jag ser inte hur *grundelementen* är annorlunda i dina tre exempel, Magnus. De stödjer sig bara lite mer på Bizarre- än Cute-benet. Men igen, ge mig exempel! Jag har läst hundratals av dem, men det var länge sedan, och bara figurerna har fastnat.

Helheten, liksom dramaturgin, klumpar Adams in i det osnygga barba-kriteriet "utförande". Som Sjunde Element lämnar det en del övrigt att önska, men låt oss lämna det åt sidan så länge och börja med att pröva de uttalade delarna av hans analysmodell. Hur väl stämmer den på det du kallar "bra serier", Magnus? Eller menar du att den helt enkelt är irrelevant?

Sv: Scott Adams humorformel

Red Meat använder sig av en variant av cute nämligen all american helylle-femtiotalsstil vilket kontrasterar fint mot själva skämten. Iofs är en av huvudkaraktärerna tecknad som inavlad sexualdåre så där blir det väl renodlat cruel + bizarre = svart humor.