Jag måste erkänna att jag inte var medveten om att ”nya vågen” var ett etablerat begrepp om de här serieskaparna, även om jag absolut tycker det passar bra. I Frankrike verkar det inte vara etablerat – när jag googlar på ”nouvelle vague BD” får jag inte många träffar, och de jag får verkar snarare använda uttrycket som en beskrivning för stunden än som en vedertagen benämning. Så det verkar i första hand vara ett uttryck som används utanför Frankrike.
Det hindrar ju inte att en artikel i ämnet är befogad. Men det är sant att det är svårt att definiera det. För vartenda kännetecken som jag kan komma på inställer sig genast flera undantag. Men kanske törs man ändå säga – generaliserande, alltså – att det handlade om en konstnärligt inriktad rörelse med sitt centrum i småförlag som ofta var tecknarägda. Vissa av förlagen (som Amok) fokuserade på rena avantgardistiska konstserier, andra (som L’Association) blandade friskt konstserier med underhållningsserier, men även i det senare fallet med ett personligt uttryck och stor frihet gentemot seriekonventioner. Från småförlagen spred sig sedan attityden och serieskaparna själva till de större förlagen.
Några likheter i teckningsstil är svåra att peka på – undergroundaktigheten som Ola Ha nämner finns hos en del, men inte alls hos andra, inte hos David B till exempel. Men man kan konstatera att de flesta tecknarna oftast arbetade i svartvitt, och det var nog inte bara av ekonomiska skäl utan även estetiska, särskilt som man ofta lade ner stor omsorg på böckernas formgivning. (Men det är klart, det är väl ingen slump att de som publicerade sig i färg gjorde det på storförlag, som de Crécy, Dupui/Berberian med ”M. Jean” , Trondheim när han gjorde barnserier åt Dargaud samt Sfar med de flesta av sina serier. Storförlagen hade bättre råd med färg.)
Både konstserier och okonventionella underhållningsserier hade det naturligtvis funnits många av även tidigare, men sällan så samlat i en rörelse som i ”nya vågen”, och likaså sällan med en så ohämmad attityd till konst kontra underhållning – den gränsen upphävde nya vågen-tecknarna helt enkelt. Det är väl bara i (A Suivre) man kan hitta något i den vägen tidigare, när serieskapare som Tardi, Forest, F’Murr osv härjade där, men där fanns å andra sidan aldrig lika utpräglade konstserier.
En detalj i wikiartikeln är för övrigt fel: Etiketten Poisson Pilote ligger på förlaget Dargaud, inte Dupuis.
