Tråd: Intervju med Liv Strömquist i DN

http://www.dn.se/dnbok/inspirerad-av-pr … -1.1164782

/ola

Sv: Intervju med Liv Strömquist i DN

Tja, jag blir förstås tvungen att läsa serien innan jag uttalar mig tvärsäkert i frågan, men nog tycker jag det verkar som om hon dels inte riktigt har förstått "Everybody Loves Raymond", utan även tar till skohorn för att tvinga in de fyra komediserierna i sitt tolkningsschema; det är inte så ovanligt i satir som utgår från en väldigt stark ideologisk övertygelse som man vill föra fram, men det är inte desto mindre i mitt tycke ett svaghetstecken.

Sv: Intervju med Liv Strömquist i DN

Håller inte med dig Göran.
Ur artikeln:
"I serien 'De fyras gäng' drar Liv Strömquist paralleller mellan Tim Allen och tre andra amerikanska komiker – Jerry Seinfeld, Ray Romano och Charlie Sheen. Förutom att de är vita män i ungefär samma ålder och har avlöst varandra på listan över de bäst betalda tv-komikerna så har de har ett likartat förhållande till kvinnor.
I deras respektive världar har kvinnan i egenskap av flickvän, mamma eller fru en hämmande funktion.
–?De har ett ambivalent förhållande till kvinnor. Hon framställs som en begränsning, en boja som de hela tiden försöker att undvika."

Det stämmer ju på pricken på Everybody loves Raymond. Jag har alltid ogillat det med den komediserien. Har noterat att kvinnor nästan alltid framställs som den tråkiga, hämmande eller "the voice of reason" i amerikanska komediserier. Ett gyllene undantag är serien Christine.
Vad jag undrade över är hur Seinfeldt kommer in i bilden i Strömquists serie. Jag gillar Seinfeldt. Och det ska som alltid bli roligt och intressant att läsa Strömquists serier.

Sv: Intervju med Liv Strömquist i DN

Något som slog mig när jag såg artikeln i papperstidningen var att trots att artikeln upptog nästan ett helt uppslag och framsidan på kulturdelen, så fanns det ändå inte ett enda "bildcitat" från serierna...
(I de serietidskrifter jag läser, B&B och TCJ inberäknat, så brukar det fö ofta vara tvärtom, dvs massvis med illustrationer, men bara ytterst sällan serieskaparporträtt.)

Sv: Intervju med Liv Strömquist i DN

Men i komediserier framställs i stort sett alla som begränsningar och bojor, Malin -- även Raymonds pappa och hans bror är ju hämskor -- så det handlar i mitt tycke inte om ett "ambivalent förhållande till kvinnor". Det handlar om specifika relationer till specifika kvinnor, och relationer som är olika beroende på vilken kvinna det handlar om -- och definitivt olika beroende på vilken av huvudperson det gäller. Charlie Sheen har ju helt andra kvinnorelationer än Raymond. En betydligt tydligare parallell tycker jag kan dras mellan Allen och James Belushi i den usla "According to Jim".

Däremot håller jag givetvis med dig om att vi måste läsa serien för att veta vad den egentligen säger om kvinnans "hämmande funktion".

Sv: Intervju med Liv Strömquist i DN

Nej nu tycker jag att du blundar för mönstret. Nåja, jag har alltid tyckt att fruporträttet (och bilden av äktenskap för den delen) i Everybody loves Raymond är hemskt.
Jims värld håller jag med om är usel och den visar upp samma mönster.