Tråd: Skall tydligen bli spelfim med smurferna...
Hade ingen aning om det, men se här har vi Gnagelram/Gargamel: http://www.comingsoon.net/news/movienews.php?id=65657
Forum för tecknade serier. För att kunna posta måste du registrera dig. Seriefrämjandets hemsida finns här, och seriewikin här.
Du är inte inloggad. Logga in eller registrera dig.
Sidor 1
Du måste logga in eller registrera för att svara
Hade ingen aning om det, men se här har vi Gnagelram/Gargamel: http://www.comingsoon.net/news/movienews.php?id=65657
Inte den mest självklara förlagan för en spelfilm, men i Hank Azaria har de nog fått rätt man för rollen som Gargamel.
Han ser onekligen perfekt ut i rollen. Skall bli intressant att se hur smurferna ser ut - jag tror filmen kan stå och falla beroende på hur bra specialeffekter man har vad gäller dem.
Tydligen ska det bli datoranimerade smurfer i nutida New York. Låter sådär...
Med handen på hjärtat.... Hur roliga är smurfarna egentligen? Är de inte bara vansinnigt tjatiga & tröttsamma?
Inte det första halvdussinet album eller så – Johan & Pellevin-albumet Den magiska flöjten, Smurfrik den store/Supersmurfen, Hotet från svartsmurferna (som sedan blev purpurfärgade...) och någon/några historier till är mästerverk som verkligen hör hemma i varje serieälskares bokhylla, tycker jag.
Speciellt Smurfrik den store/Supersmurfen!
Och glöm inte Trolleriäggets och Den flygande smurfens geniala "tema med variationer" - det är ju briljanta barnserier. Är det förresten ingen som har sett min höna?
Inte det första halvdussinet album eller så – Johan & Pellevin-albumet Den magiska flöjten, Smurfrik den store/Supersmurfen, Hotet från svartsmurferna (som sedan blev purpurfärgade...) och någon/några historier till är mästerverk som verkligen hör hemma i varje serieälskares bokhylla, tycker jag.
Speciellt Smurfrik den store/Supersmurfen!
Och glöm inte formen. Peyos teckningar är lite slickade, men han är en brilljant bildberättare. Ingen kan i bild uttrycka ett många gånger komplicerat innehåll som han. När jag föreläsare om berättande visar jag alltid minst en sida av Peyo.
"Förrädisk enkelhet" tror jag det brukar kallas. En sak jag uppskattar hos klassiker från 40- och 50-talet.
Sidor 1
Du måste logga in eller registrera för att svara