Tråd: Propaganda i pratbubblor
Sydsvenskan skriver i dag om Fredrik Strömbergs kommande bok om propaganda i serier.
Sv: Propaganda i pratbubblor
Boken kanske kan bli bra, det är ju ett intressant ämne, men rätt kortfattad artikel, tyvärr.
Nåja, kul att det tas upp, ändå.
Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.
- Linus van Pelt
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Skall bli mycket intressant att läsa denna bok. Ett par orosmoment i artikeln dock: 1) Snobben är knappast ett exempel på kristen propaganda, då är det många kulturanalytiska tolkningar som skulle kunna göra anspråk på att vara propagandistiska, 2) formuleringen om "en rabiat kristen amerikan" antyder att det kommer att bli sedvanlig Chick-bashing enligt formulär 1A, sånt är det knappast svårt att hitta i andra sammanhang och är ju ofta närmast en ryggmärgsreaktion; vore i så fall mer intressant med en seriös analys av hans och medarbetarnas kvaliteter som serieskapare.
- Rasmus Kaj
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Just snobben verkar nämnas mer som exempel på att Strömberg låter ordet propaganda inkludera alla former av budskap eller värderingar, vilket det också låter som i själva artikeln. Och med den definitionen är det nog mycket svårt att hitta en enda serie -- eller kulturyttring över huvud taget -- som inte är propaganda (och om det finns någon sådan så är den meningslös).
Vill man skriva en intressant bok om propaganda i serier så bör man nog ha en något snävare defenition än så ... Men förhoppningsvis har boken det, även om artikeln är förvirrad. :-)
- Göran Semb
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Som jag läser det som står i artikeln är inte "Snobben" exempel på kristen propaganda, utan att det finns inslag av det som då och då dyker upp i serien. Vilket skulle kunna tyda på att Fredrik inte främst sysslar med att kalla den eller den serien propaganda, utan på att identifiera när olika serier propagerar för olika saker och hur det då ser ut.
Vi får väl se när vi läser boken. Sen vore det roligt om man kunde ha ett seminarium eller liknande om den. (Eller "paneldiskussion", som det heter utanför högskolan.)
- Linus van Pelt
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Men jag kan nog inte erinra mig ett enda otvetydigt exempel på kristen propaganda/kristna budskap i serien Snobben - tycker att exempelvis B.C. borde ligga betydligt närmare till hands. Sitter på en usel sommarstugeuppkoppling och kan inte resonera bättre om saken än så just nu.
- Göran Semb
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Under sextiotalet, om jag minns rätt, hände det då och då att Schulz citerade Bibeln i serien. Jag tycker mig minnas en briljant söndagssida där Linus påpekade att den som upphöjer sig, han skall bliva (för-?)ödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd. Eller när det som svar på kritik av suckande påpekades att suckar var bibliska -- "ty anden själv hjälper oss med suckar för djupa för att förstås" eller ngt liknande.
Schulz var själv stolt över sina bibelkunskaper -- han ledde bibelstudier -- och att han kunde ta upp andliga ting i serien utifrån ett kunnigt perspektiv. Fast på senare tid utvecklades hans tro i en riktning som kom författarinnan till "En dans på rosor" (vars namn just nu undgår mig) att säga att han var en "sekulär humanist".
- Linus van Pelt
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Göran Semb skrev:
Under sextiotalet, om jag minns rätt, hände det då och då att Schulz citerade Bibeln i serien. Jag tycker mig minnas en briljant söndagssida där Linus påpekade att den som upphöjer sig, han skall bliva (för-?)ödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd. Eller när det som svar på kritik av suckande påpekades att suckar var bibliska -- "ty anden själv hjälper oss med suckar för djupa för att förstås" eller ngt liknande.
Schulz var själv stolt över sina bibelkunskaper -- han ledde bibelstudier -- och att han kunde ta upp andliga ting i serien utifrån ett kunnigt perspektiv. Fast på senare tid utvecklades hans tro i en riktning som kom författarinnan till "En dans på rosor" (vars namn just nu undgår mig) att säga att han var en "sekulär humanist".
Visst är det så, det bestrider jag inte - det är väl en av de kommersiella serier där Bibeln flitigast citerats, och det har ju givit möjlighet till tematiska samlingsvolymer som The Beagle and the Bunnies shall lay down together och Bibeln enligt Snobben, m.fl. Men det är en aspekt av att serien utspelas i en amerikansk kultur där Bibeln och kyrkan fortfarande är en aktuell del av vardagen, och citaten förekommer som ett uttryck för figurernas karaktärer och aktiviteter - inte någonsin, vad jag kan erinra mig, som ett budskap från Schulz själv. Man skulle i så fall också kunna hävda att serien propagerade för Beethoven eller baseball därför att det är något som ofta våldsamt engagerar figurerna i serien.
- Göran Semb
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Vi får väl se vad Fredrik tycker sig ha hittat. På rak arm skulle jag själv som tydligt teologiskt budskap från "Schulz själv" väl i första hand peka på när Peppiga Pia läxar upp personalen på det tvärsäkert religiösa sommarlägret, och Snobbens egenhändigt uttänkta teologi "Har du tänkt på att du kan ha fel?".
Men jag tycker nog att själva budskapet är det viktigaste, inte om det framstår som att det kommer från Schulz själv. Trots allt är ju figurerna också en del av honom själv.
- Linus van Pelt
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Göran Semb skrev:
Vi får väl se vad Fredrik tycker sig ha hittat. På rak arm skulle jag själv som tydligt teologiskt budskap från "Schulz själv" väl i första hand peka på när Peppiga Pia läxar upp personalen på det tvärsäkert religiösa sommarlägret, och Snobbens egenhändigt uttänkta teologi "Har du tänkt på att du kan ha fel?".
Men jag tycker nog att själva budskapet är det viktigaste, inte om det framstår som att det kommer från Schulz själv. Trots allt är ju figurerna också en del av honom själv.
Jodå, men även om man läser bägge dessa exempel som ett uttryck för en personlig åsikt hos Schulz så kvalar de väl inte så lätt in under termerna "kristen propaganda" eller ens "kristna budskap" eftersom de ju bägge snarast syftar till att underminera och ifrågasätta all propagandas och all bekännelses renodlade världsbild. Jag misstänker ändå att det lever kvar ett slags slentrianföreställning om att Snobben skulle ha inrymt ett kristet "budskap" till följd av de framgångar som Robert Shorts böcker haft, och av att serien mer än andra kommersiella serier ofta handlat om religion eller näraliggande "existentiella frågor". 
Visst förstår man ibland serien Snobben bättre med kunskap om Bibeln och dess betydelse för den amerikanska kulturen på samma sätt som man kanske bättre förstår superhjältegenrens uppkomst och utveckling med kännedom om den judiska kulturen, såsom uppmärksammats i flera böcker under senare år, men det platsar fördenskull inte under avdelningen "propaganda". Hur skulle det t.ex. te sig om man i samma dekonstruktivistiska nit som i fråga om den förment kristna propagandan i Snobben eller den förment kolonialistiska propagandan i Fantomen ville anföra Stålmannen som ett exempel på "judisk propaganda", därför att det kanske kan hävdas att dessa kulturella element satt sin prägel på serien? Överhuvudtaget är ju ordet propaganda ganska förrädiskt och får ju själv lätt en propagandistisk slagsida. T.ex.. pedagogiska tendenser, som ju varit av synnerligen stor betydelse för västerländsk fiktion och den väsentliga orsaken till hela barn- och ungdomslitteraturgenrens uppkomst, och som återfinns även i sådant som "Bamses brandskola" eller för den delen i all önskan att bibringa ett barn vissa kunskaper, värderingar och åsikter - vad vinner man på att döpa om dessa till "propaganda"?
- Göran Semb
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Linus van Pelt skrev:
Jodå, men även om man läser bägge dessa exempel som ett uttryck för en personlig åsikt hos Schulz så kvalar de väl inte så lätt in under termerna "kristen propaganda" eller ens "kristna budskap"
Nej, i varje fall inte "kristen propaganda"; det var därför jag anförde dem som mina egna exempel och ville vänta och se vad Fredrik tycker sig ha hittat.
Linus van Pelt skrev:
Hur skulle det t.ex. te sig om man i samma dekonstruktivistiska nit som i fråga om den förment kristna propagandan i Snobben eller den förment kolonialistiska propagandan i Fantomen ville anföra Stålmannen som ett exempel på "judisk propaganda", därför att det kanske kan hävdas att dessa kulturella element satt sin prägel på serien?
Det skulle naturligtvis vara fel. Jag skulle inte heller betrakta "kulturell prägel" som skäl för termen "propaganda"; för det krävs ju att man faktiskt propagerar för något. Som sagt, vi får väl se vad Fredrik anger för exempel.
Linus van Pelt skrev:
eller för den delen i all önskan att bibringa ett barn vissa kunskaper, värderingar och åsikter - vad vinner man på att döpa om dessa till "propaganda"?
Utan att mena att det alltid vore rätt skulle jag säga att man vinner en distans till vad man tagit för givet, och kan analysera detta något utan den självklarhet med vilken man betraktat det bara för att man är van vid det. Det är definitivt inte alltid så lämpligt i vardagslivet (utan kan nog till och med göra en till persona non grata i många fall), men det kan vara väldigt fruktbart i analyserande sammanhang.
Men det är generellt sett. Hur fruktbart Fredrik använt termen i just det här fallet får vi väl se.
- Isegrim
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Föreslår att den här tråden flyttas till >Serieteori och forskning<
/ Jonas
Det finns två sorters vansinne, det ena och det andra... ...
Det finns två sorters vansinne, det ena och det andra... ...
- Linus van Pelt
- Medlem
- Offline
Sv: Propaganda i pratbubblor
Göran Semb skrev:
vänta och se /.../ vi får väl se /.../ får vi väl se
Nej, jag vill klaga och gnälla nu meddetsamma. Tänk om boken visar sig vara förträfflig, då har man ju missat chansen. 
Göran Semb skrev:
Utan att mena att det alltid vore rätt skulle jag säga att man vinner en distans till vad man tagit för givet, och kan analysera detta något utan den självklarhet med vilken man betraktat det bara för att man är van vid det. Det är definitivt inte alltid så lämpligt i vardagslivet (utan kan nog till och med göra en till persona non grata i många fall), men det kan vara väldigt fruktbart i analyserande sammanhang.
I bättre fall. ja, och i sämre fall kan "distansen" bero på ett avståndstagande som försämrar analysförmågan. Ja, vi får väl se (:P) men särskilt uttalandena i artikeln om Chicks serier fick mig att befara att analyserna i vissa fall kan komma att utgöras av vanlig mobbarretorik mot åsikter och världsbilder som inte hör hemma på den svenska skolgården utan är jobbiga och konstiga. Fast det är i och för sig uppfriskande att det fortfarande finns "undergroundtecknare" som fortfarande förmår provocera - det vore sannolikt otänkbart att tänka sig att en presentation av t.ex. Crumbs incestserier eller S. Clay Wilsons Stella i Sydsvenskan skulle innehålla omdömen som "rabiat amerikan", "idiotgrejer", "skrämmande läsning" etc.