Nu var det ett tag sen jag läste 120 dagar, men en skillnad är att Simon bestämde sig för att åka ut på sin resa och göra en bok av det. Alltså hade han alltid ett uppsåt att göra en rolig bok när han träffade de personer som anmält sig till projektet. Jag däremot bestämde mig för att göra en bok om sånt jag redan varit med om. Sen att Simon hann få ut sin bok innan mig pga att jag bytte förlag kommer jag alltid att gräma mig över.
Alltså, jag håller till stor del med Strage, eller jag har nog liknande smak som han i det här fallet. Det känns inte så kul med de flesta dagsstripparna. De bara mal på. Kalle och Hobbe är en av de strippar som jag själv kan läsa om flera gånger, men det är ju mer seriekonst jämfört med alla de här bleka Larson-kopiorna och stirpparna om olika husdjur som kan tänka.
Men det Simon gör med Nybuskis, och det som Liljemark gjort med sin version av Laban är ju att dra rätt hårda skämt om pedofili och liknande. Det är liksom chockhumor, men det är svårt att lyckas chocka läsare med samma chocker på sikt. Man blir immun, på samma sätt som man blir immun mot "hundar som vill sitta i huses soffa-humor".
Vad blir nästa grej att ta till då? Det är som med våldsfilm. När första filmen med Dirty Harry kom var folk chockade! Folk blev återigen chockade över När Lammen tystnar, och sen över Seven. Man måste hela tiden trappa upp - även inom humorn.
Men för att det här ska vara hållbart behöver vi återgångar när det gäller våra värderingar. För att kunna fortsätta att chocka så måste folk bli mer lättchockade. Folk måste bli mer homofobiska och kvinnohatande för att man ska kunna använda sig av Nybuskis-humorn så effektivt som möjligt. En stor del av ens humorupplevelse när man läser Nybuskis är ju att man vet att det alltid finns de som blir helt skogstokiga i sin moralpanik ifall de skulle läsa det Simon gör. Ni vet, typen som skriver insändare till Metro, ringer P1 eller startar långa tradiga bloggar i sann rättshaverist-anda. De här mupparna är med och skapar humorneffekten på ett helt annat sätt än vad någon kan vara med också skapa humorn i exempelvis Morgan och Klös. Jag har svårt att tro att något Morgan och Klös-fan skrattar extra gott åt att Klös är lite efter när de tänker på att killar som Strage blir skogstokiga av att läsa samma stripp och sen skriver långa krönikor om det i DN.
Mina åsikter här speglar Svenska Kyrkans åsikter som jag är medlem i sedan födsel.
