Tråd: Plagiat och inspiration

Alla inspireras alltid av någon och härmar drag eller stil från sådant man sett, mer eller mindre medvetet. Om vi bortser från den grupp som har till arbete att kopiera en stil, när är plagiat accepterat och var går gränsen mellan inspiration och plagiering. Nu tänkte jag inte främst på den tradition som använder någonsstil för att hylla eller kritisera, även om det (enligt mig) känns som ett exempel på acceptabelt plagierande...

/ Jonas

Det finns två sorters vansinne, det ena och det andra... ... yikes big_smile

Sv: Plagiat och inspiration

Som en medveten pastisch, då?

Kan annars bero på syftet, tycker jag. Känns fantasilöst att härma en stil bara för att tjäna pengar, själv. Om man härmar något för att man verkligen älskar det känns det mer förlåtligt.

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

3 Senaste redigerad av Isegrim (2008-05-29 23:42:37)

Sv: Plagiat och inspiration

Wakuran skrev:

Som en medveten pastisch, då?

Ja, men är inte en pastisch alltid en medveten handling?

//edit// Tittade i SAOB och fann att en pastisch gör ont smile ///

PASTISCH

SPALT:     [P444]    [tryckt år 1952]
pasti??, äv. -i??, r. l. f. best. -en; pl. -er.
( -ich(e) 1832–1938. -isch 1900 osv.)
[jfr d., t. o. eng. pastiche; av fr. pastiche, av it. pasticcio, eg.: pastej, till pasta (se PASTA)]

konst­värk (inom bildande konst, musik, litteratur) där konstnären medvetet efterliknar en äldre tids l. konstnärs stil o. uttrycksmedel; numera vanl. om litteraturvärk.

/ Jonas

Det finns två sorters vansinne, det ena och det andra... ... yikes big_smile

Sv: Plagiat och inspiration

Javisstja, det var ett tag där, när de försökte sig på en misslyckad stavningsreform, någon tanke om att det var ologiskt att använda två olika bokstäver för ett ljud som var samma i de flesta svenska dialekter, eller något sånt, har jag för mig.

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

Sv: Plagiat och inspiration

Svårt att säga var gränsen går. Inom serievärlden är kanske det mest kända exemplet Berke Breatheds stil iBloom County i början och hur lik den var Gary Trudeaus Doonsbury. ( http://en.wikipedia.org/wiki/Berkeley_Breathed )

Stil i sig är en sak, sen är det ju direkt kränkning av copyright om du brukar dig av någon annans figurer i annat än satiriskt syfte och vissa specialfall.

I mitt eget fall är flera av serierna i mitt andra album Bråkstakarpersoner starkt influerade av Lars Sjunnesson, men jag har svart på vitt att han blev glad av albumet, så jag anser mig ha fått mina synder förlåtna!

Överlag är snarare regel än undantag att serietecknare i början av sin karriär tecknar mer eller mindre på samma sätt som sina idoler, men sen när dom utvecklas går dom vidare. Liksom jag, hoppas jag.

Insekt-polisen
Som vanligt är det inte killen på bilden som skrivit inlägget.

Sv: Plagiat och inspiration

Sen tycker jag också om att låna ljudeffekter och korta uttryck från andra serieskapare, t.ex. "Yläck!" och olika variationer av "Hallå i läshuvudet!" (min variant: "Tyst i huvudet!") från Socker-Conny. I mitt tredje album under arbete har jag tagit inspiration av kapten Haddocks svordomar och hittat på egna liknande, så som "rabalder och rabarber!" och "rödstrumpor och rivjärn!".

Insekt-polisen
Som vanligt är det inte killen på bilden som skrivit inlägget.

Sv: Plagiat och inspiration

Sebastian skrev:

så som "rabalder och rabarber!" och "rödstrumpor och rivjärn!".

Varför inte "feminister och flakmopeder"?

'And what is the use of a book,' thought Alice, 'without pictures or conversations?'
Lewis Carroll

Sv: Plagiat och inspiration

Magnus K skrev:

Varför inte "feminister och flakmopeder"?

Har vi inte haft tillräckligt med diskussioner om flakmopeder på det här forumet?   

/Olof smile

Sv: Plagiat och inspiration

När jag var liten var mycket det mer kreddigt att kunna rita av populära tecknade figurer så bra som möjligt än att hitta på egna. Inte förns jag gick i högstadiet började jag inse det häftiga med att blanda allt jag gillar och utveckla en egen stil.


Jag skulle säga att rent etikettmässigt går gränsen där personen som blir härmad väljer att dra gränsen.  Det finns en tjej i USA som jag ofta blir förväxlad med på internet för att hon ritar ganska likt mig. Men hon har aldrig smygit med att hon är influerad av min stil så det är ju bara egogödsel för min del. big_smile Ge folk den cred de förtjänar så slutar det oftast lyckligt.


Som serieläsare kan jag däremot bli irriterad när jag läser serier som påminner allt FÖR mycket om någon annan serie jag känner till. Speciellt om tecknaren inte har tillfört något eget till sin serie utan bara verkar vara inställd på att göra en egen Dragon Ball/One Piece/Lenore etc... Det känns lite poänglöst att läsa.

That's a pretty funky dance Garfield!

Sv: Plagiat och inspiration

Stina Lövkvist skrev:

Som serieläsare kan jag däremot bli irriterad när jag läser serier som påminner allt FÖR mycket om någon annan serie jag känner till. Speciellt om tecknaren inte har tillfört något eget till sin serie utan bara verkar vara inställd på att göra en egen Dragon Ball/One Piece/Lenore etc... Det känns lite poänglöst att läsa.

Känner desamma och där börjar min fråga. Dessutom så känner jag att jag har lätt för att härma stilar, men känner mig obekväm med att genomföra det. Vill gärna vara unik, även om det är stört omöjligt. Men i sig finns det i och för sig inget som hindrar en att härma.

/ Jonas

Det finns två sorters vansinne, det ena och det andra... ... yikes big_smile

Sv: Plagiat och inspiration

Isegrim skrev:
Stina Lövkvist skrev:

Som serieläsare kan jag däremot bli irriterad när jag läser serier som påminner allt FÖR mycket om någon annan serie jag känner till. Speciellt om tecknaren inte har tillfört något eget till sin serie utan bara verkar vara inställd på att göra en egen Dragon Ball/One Piece/Lenore etc... Det känns lite poänglöst att läsa.

Känner desamma och där börjar min fråga. Dessutom så känner jag att jag har lätt för att härma stilar, men känner mig obekväm med att genomföra det. Vill gärna vara unik, även om det är stört omöjligt. Men i sig finns det i och för sig inget som hindrar en att härma.

Vad menar ni med stil; ar det att huvudpersonen ser ut som Dragonball, eller har man klonat aven favoritperspektiv och bildlayouter fran sin idol?
   Jag tror att en sorts organisk metamorfos kan bli lyckad; lana lite fran har och dar. De flesta tecknare har sina specialiteter och varfor ska man ga for en paketlosning dar man far de samsta sakerna pa kopet nar man kan valja bland delikatesser. T ex en kombination Manara/Jack Kirby for att fa fram heroiner som verkligen kickar ass, och inte bara ser ut som en storbystade hulkar.

Sv: Plagiat och inspiration

Om vi tar just manga så tycker jag man går lite över gränsen för plagiat i verk som:
Fairy Tail och The Law of Ueki* som ser ut som rena kopior av One Piece. Fairy Tail känns också enligt de av mina bekanta som läst den som en sämre One Piece.

Däremot så har jag sett en ny sorts "superdeformerat" ansikte dyka upp i många olika manga och jag misstänker (men har inga bevis, bara ungefärlig tid och en vag magkänsla) att de är inspirerade av Naruto. Antingen det eller så har den tecknaren läst samma serier. Jag pratar om mycket stiliserade o_o tecknade med ansikten med grova streck och, ofta, öppna munnar som även dyker upp i FMA.
Hursomhelst, det är ett ganska nytt uttryck, finns inte så mycket av det i manga från nittio och åttiotalen, men det har varierats av en massa olika tecknare och känns inte så stort eller övergripande att det blir plankning av det hela.

* mangan, animen verkar ha en mer fristående, om än lågbudget, karaktärsdesign

Sv: Plagiat och inspiration

Cadial skrev:

Vad menar ni med stil; ar det att huvudpersonen ser ut som Dragonball, eller har man klonat aven favoritperspektiv och bildlayouter fran sin idol?

Med stil menar jag både att något liknar en seriefigur och allmänt som bildlösningar, teckningsteknik och utseende osv. Till viss del så är det inbyggt i seriernas bildspråk att låna, men inte konstigare än inom musik eller litteratur (både genom längre stycken och enskilda tecken).

Men (för mig) är det problematiskt om det blir för många lån från samma källa och utan synbart syfte.

/ Jonas

Det finns två sorters vansinne, det ena och det andra... ... yikes big_smile

Sv: Plagiat och inspiration

Jag var starkt influerad av Todd McFarlande och Jim Lee när jag var 10-14 år och försökte teckna så likt dem som möjligt. Satt och övade genom att rita av en massa av deras grejer.
Jag tycker jag ofta ser i olika superhjälteserier tecknare som plagierar Jim Lee och andra tecknare. Annars är ett klassiskt svenskt exempel tidningen Bamse där de har som mål att alla ska plagiera tidigare tecknare.

Mina åsikter här speglar Svenska Kyrkans åsikter som jag är medlem i sedan födsel.

Sv: Plagiat och inspiration

Mikael Sol skrev:

Jag tycker jag ofta ser i olika superhjälteserier tecknare som plagierar Jim Lee och andra tecknare. Annars är ett klassiskt svenskt exempel tidningen Bamse där de har som mål att alla ska plagiera tidigare tecknare.

Jo, som en medveten husstil i marknadsföringssyfte, men Isegrim sa i det första inlägget att det inte räknades in här...

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

Sv: Plagiat och inspiration

Det finns ett par generationer av superhjältetecknare som börjat med att planka Neal Adams's stil i stort sett rakt av. Vissa, som John Byrne och Bill Sienkiewicz, gick vidare och utvecklade en egen stil, andra, som Tom Grindberg (senast jag såg något av honom) stannade kvar i det manéret -- och vissa blev tuschare med ganska klara Adams-influenser på sin feathering eller vad det heter.