Forum för tecknade serier. För att kunna posta måste du registrera dig. Seriefrämjandets hemsida finns här, och seriewikin här.
Du är inte inloggad. Logga in eller registrera dig.
Sidor Föregående 1 2
Du måste logga in eller registrera för att svara
Eisner gjorde några "story arcs" som sträckte sig över flera söndagar, men avsnitten kunde läsas fristående. Däremot innehöll ju dagsstripparna vad man skulle kunna kalla längre äventyr -- fast med tanke på hur mycket story Eisner & co pressade in i söndagsäventyren vete sjutton hur många söndagshistorier det egentligen krävs för en långfilm...
Å andra sidan finns det folk som hävdar att längre historier aldrig blivit en bra film, då så mycket försvinner i processen, (fast det blir väl iofs ett jämförande av två extremer)...
Håller med. Jag är mycket mer orolig för manuset än för "looken".
Jag håller också med. Miller har en poäng i den historiska bakgrunden. Det var främst manuset som kändes "off" i trailern.
Martin, var hittade du Millers uttalande? Har du en länk dit?
Om jag visste bättre vad "noir" är skulle jag kanske säga att Eisners texter drar sig åt det hållet medan Millers drar sig åt "hard boiled" -- och inte den mer litterära varianten därav, utan mera Mickey Spillane-stuket.
Göran Semb skrev:Håller med. Jag är mycket mer orolig för manuset än för "looken".
Jag håller också med. Miller har en poäng i den historiska bakgrunden. Det var främst manuset som kändes "off" i trailern.
Martin, var hittade du Millers uttalande? Har du en länk dit?
Efter att ha googlat efter delar av citatet så hittar jag:
http://www.superherohype.com/news/spiri … hp?id=7278
, som länkar vidare till
http://www.mycityscreams.com/index2.html?swf=blog
Det problematiska för mig är att Spirit aldrig varit så mycket story eller åtminstonde inte action.
För mig kommer Spirit alltid vara teckningarna, bildlösningarna och sidlayouten.
Det problematiska för mig är att Spirit aldrig varit så mycket story eller åtminstonde inte action.
För mig kommer Spirit alltid vara teckningarna, bildlösningarna och sidlayouten.
Jag har alltid gillat Eisners berättelser. Om jag ska försöka mej på en, måhända lite onyanserad sammanfattning, så är Eisners historier mänskliga medan Millers är omänskliga.
Ola Hammarlund skrev:Göran Semb skrev:Håller med. Jag är mycket mer orolig för manuset än för "looken".
Jag håller också med. Miller har en poäng i den historiska bakgrunden. Det var främst manuset som kändes "off" i trailern.
Martin, var hittade du Millers uttalande? Har du en länk dit?
Efter att ha googlat efter delar av citatet så hittar jag:
http://www.superherohype.com/news/spiri … hp?id=7278, som länkar vidare till
http://www.mycityscreams.com/index2.html?swf=blog
Tack.
Det problematiska för mig är att Spirit aldrig varit så mycket story eller åtminstonde inte action.
För mig kommer Spirit alltid vara teckningarna, bildlösningarna och sidlayouten.
Instämmer i att serien inte är action (i alla fall inte i traditionell bemärkelse), däremot i högsta grad story. Plus det övriga du nämnde.
Han har definitivt en poäng i att klara färger kan se fel ut på film (minns någon Fantomen filmen?)
Men trailern ger ändå ett mörkt intryck okarakteristiskt för Spirit. Det verkar vara en trend med nyare filmadaptioner; allt ska vara realistiskt, dödsallvarligt och med en touche av postmodernistisk ångest.
[Edit: Jag fick inte igång dessa trailers, utan jag refererade till en annan som jag inte hittar nu. Egentligen saknar det här väl relevans då]
Senaste redigerad av Emily Ryan (2008-11-02 09:08:45)
Fan, jag tänkte inte på att trailern såg realistisk ut ;-P
Nu har filmen haft Sverigepremiär, och recensionerna har kommit:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp? … p;a=869526
http://www.svd.se/kulturnoje/film/artikel_2267025.svd
Ganska negativa... Och det verkar på SvDs recension som om man får se Octopus' ansikte... (Fast Octopuspistolen ser rätt häftig ut...)
Men skall inte Sef Sthm inte ta och ordna ett gemensamt biobesök så vi kan bedöma för oss själva? Och diskutera efteråt hur Miller gjort?
Ehm, låt oss säga att man bor i Stockholm, men inte är medlem, kan få följa med på ett sådant besök.... Bara en liten undran här borta i ena hörnet av internet.
Peter David har också sett filmen. Hans recension är inte direkt lysande den heller, trots att han desperat försöker hitta filmens positiva sidor.
Ehm, låt oss säga att man bor i Stockholm, men inte är medlem, kan få följa med på ett sådant besök.... Bara en liten undran här borta i ena hörnet av internet.
Iaf om man är villig att betala sin del av gruppriset, och SeF inte dränks av förfrågningar från icke-medlemmar antar jag(?), jag gick med på Vin-och-Sprit-utställningen på Galago.
En sak som jag stör mig på med marknadsföringen är att de säger nåt i stil med "Från skaparen av Sin City och 300". Det är nåt med hur de formulerat det som gör att det känns missvisande, alltså att det framstår som att Frank Miller är skaparen av The Sprit på samma sätt som han är skaparen bakom Sin City och 300.
Vore det förresten inte lite coolt att göra Spider-Man-serien "Kravens last hunt" i samma stil som Stephen King-filmen "Lida"? Jag ska nog ta och slänga iväg ett mail till min man i Hollywood.
En sak som jag stör mig på med marknadsföringen är att de säger nåt i stil med "Från skaparen av Sin City och 300". Det är nåt med hur de formulerat det som gör att det känns missvisande, alltså att det framstår som att Frank Miller är skaparen av The Sprit på samma sätt som han är skaparen bakom Sin City och 300.
Du har en poäng där. Men de framhäver förstås det de räknar med är säljande. Och recensenterna i både DN och SvD har ju fattat vem Eisner var.
Mikael Sol skrev:En sak som jag stör mig på med marknadsföringen är att de säger nåt i stil med "Från skaparen av Sin City och 300". Det är nåt med hur de formulerat det som gör att det känns missvisande, alltså att det framstår som att Frank Miller är skaparen av The Sprit på samma sätt som han är skaparen bakom Sin City och 300.
Du har en poäng där. Men de framhäver förstås det de räknar med är säljande. Och recensenterna i både DN och SvD har ju fattat vem Eisner var.
Jag har sett Spirit nu, visserligen inte i optimal bildkvalitet - vilket den säkert förlorar en del på rent visuellt - och jag tycker nog att det är helt rätt att framhäva Miller, eftersom filmen faktiskt inte har ett dugg med Eisners Spirit att göra. Jag har svårt att bedöma filmen som självständigt verk, eftersom jag mest retade mig på hur fel allting kändes.
Man skulle kanske kunna se den som en skruvad parodi på Spirit, om det inte vore för att en parodi måste fånga åtminstone några väsentliga drag hos förlagan och förvrida dem på ett komiskt eller satiriskt sätt för att vara effektiv. Miller har inte alls lyckats porträttera figurernas personligheter, och dessutom har han inte förstått seriens blandning av allvar och komik.
Det jag framförallt saknar är dock de små människoöden Eisner lyckades väva in i sina berättelser på bara några sidor. Eisner's värme är helt frånvarande. Millers film är i det närmaste svartvit, och det är hans människosyn också, till skillnad från Eisners. Jag drar mig till minnes att Vilhelm Moberg en gång sade till Herbert Tingsten att "du kan inte bli författare, för du älskar inte människor", ett citat jag tycker passar in på Miller och hans film. (Säger jag, som ju är känd som misantrop ...)
Men har man inte läst Spirit, kan man kanske tycka att det här är en ok film ... men i så fall betydligt sämre än Sin City, som jag kunde uppskatta åtminstone delar av. Nej, man skall nog inte göra film av serier ... det är ett så komplext och mångfacetterat medium, att filmen omöjligt kan göra det rättvisa. Ja, Spirit ger förvisst alla seriefilmatiseringsbelackare vatten på sin kvarn. 
Man skulle kanske kunna se den som en skruvad parodi på Spirit.
Skruvad var den, men knappast parodi.
Men har man inte läst Spirit, kan man kanske tycka att det här är en ok film ... men i så fall betydligt sämre än Sin City, som jag kunde uppskatta åtminstone delar av.
Jag såg inte Sin City, eftersom jag inte gillade förlagan till skillnad från i detta fall.
Men vad jag förstår har de vissa likheter i stilen, och det var väl en av de få
positiva saker man kan säga om den. Den var alltså visuellt välgjord och
annorlunda.
Kul var också anspelningen på en annan Frank Miller-figur...
Men regin var dålig och handlingen fånig.
Totalt sett är den en blandning av bra och dåligt så "ok" är väl ett bra betyg.
Den går dock dåligt och 6 personer lämnade salongen under filmen. Så ryktet
lär nog sänka den helt snart, och ni får passa på att gå nu om ni ska se den på bio.
Men har man inte läst Spirit, kan man kanske tycka att det här är en ok film ... men i så fall betydligt sämre än Sin City, som jag kunde uppskatta åtminstone delar av. Nej, man skall nog inte göra film av serier ... det är ett så komplext och mångfacetterat medium, att filmen omöjligt kan göra det rättvisa.
Miller har inte ens kunnat göra seriemediet rättvisa i sina serier det senaste decenniet, IMHO.
Sidor Föregående 1 2
Du måste logga in eller registrera för att svara