Sv: deckarserier - julklappstipps tas tacksamt emot

Andreas skrev:
Ola Hammarlund skrev:

Var har du fått det ifrån? Jag har 1 och 2 av miniserien och de är fristående historier.

Från Internet. Men man kanske inte ska tro allt man läser? (alternativt: Jag kanske misstolkade det hela)

Uppenbarligen kan även Internet ha fel. Det gjordes f.ö. även ett försök till comeback 1997, jag har ett nummer från Caliber daterat det året, numrerat som volym 2, nummer 1. Vet inte om det blev några fler nummer den gången. Maze agency är nog hur som helst den mest lyckade pusseldeckare som gjorts i serieform - det kryllar inte precis av dem, framför allt inte om man räknar bort alla serieversioner av Sherlock Holmes och andra litterära förlagor.

Ola Hammarlund
http://www.olahammarlund.se/
"Homo sum: humani nil a me alienum puto."
Terentius

Sv: deckarserier - julklappstipps tas tacksamt emot

Ola Hammarlund skrev:

Det gjordes f.ö. även ett försök till comeback 1997, jag har ett nummer från Caliber daterat det året, numrerat som volym 2, nummer 1. Vet inte om det blev några fler nummer den gången.

Tre nummer kom det ut.

    * THE MAZE AGENCY
      (1997-98 Caliber)
      Three issues
      Black and white
      Writer: Mike Barr
      Artists: Gene Gonzales.

        * "The Death of Justice Girl" (July 1997, #1)
        * "The Adventure of the Realm of Silence" (1998, #2)
        * "The Two Wrong Rhoades" (1998, #3)


Maze Agency info på Thrilling Detective
http://thrillingdetective.com/maze.html
Som sagt var mycket bra site om deckare i allsköns format.

28 Senaste redigerad av K-E Lindkvist (2007-11-25 18:27:45)

Sv: deckarserier - julklappstipps tas tacksamt emot

Tyvärr finns det inte många deckarserier som lever upp till de krav man kan ha rätt att ställa om man är någotsånär bevandrad i genren. Formatet medger sällan någon speciellt komplex plott, utan det blir gärna lite som forna tiders deckarnötter i Fantomen. Både tidigare nämnda "Maze Agency" och "Ms. Tree" lider av detta, men om det går att få fatt i album nummer två av den senare som samlade historien "The Cold Dish" så är den rätt okej. (Bästa historien var annars "Deadline" i #10-13.)

Vad gäller Collins så har "The Road to Perdition" redan nämts, men det är knappast någon pusseldeckare. Jag skulle istället vilja slå ett slag för hans C.S.I.-album "Serial" där han faktiskt åstadkommit en story som är vida bättre än mycket av det som förekommit i TV-serien (inte så svårt) och det album med en av hans Dick Tracy-historier som utspelade sig under andra världskriget, "Tracy's Wartime Memories". Här märks det att Collins hade oförskämt roligt när han fick skriva in klassiska Gould-skurkar i bovrollerna.

För tio år sedan gjorde Michael Lark en inte oäven serieversion av Raymond Chandlers "The Little Sister", men det är inte troligt att den skulle gå att få tag på fortfarande.

Jag vill instämma i lovorden över Tardis serieversion av Leo Malets "Dödens adress", det är den seriedeckare som jag själv brukar ta fram om jag blir tillfrågad om vilken som är den bästa jag någonsin läst. Här tillför Tardis bilder en ytterligare dimension till Malets snåriga plott. Själv hade jag aldrig kunnat visualisera det ockuperade Frankrike lika bra i mitt huvud som Tardi gör i teckningarna.

Batman-historien "The Long Halloween" av Loeb/Sale bör också framhållas i sammanhanget. Den kombinerar pusseldeckaren (Vem fan VAR Holiday? Egentligen?) med en maffiaberättelse a la Puzos "Gudfadern" på ett sätt som är fullkomligt briljant. Dessutom gästspelar en stor del av Batmans färgstarka bovgalleri i den vindlande handlingen vilket är en extra bonus.

Det kanske inte är så mycket pusseldeckare, men som modern spionthriller i TV-serien "Spooks" anda är Greg Ruckas "Queen & Country" en trevlig bekantskap. Här bör man börja från början för att det skall vara lättbegripligt, men å andra sidan bör samlingsvolymerna vara tämligen enkla att få tag på. (Rucka blir dock förnärmad om man vill jämföra hans skapelse med "Spooks", vilket jag vet av egen erfarenhet...)

Lite utanför ämnet, men ändå i närheten ligger skräck/action/första världskrigsäventyret "The Black Forest" av Todd Livingstone & Robert Tinnell med teckningar av Neil Vokes (i en trevlig stil någonstans mellan Gene Colan och Jerry Grandenetti). En mycket underhållande historia som visuellt verkligen framhåller upphovsmännens bakrund i filmbranschen. En kul grej i sammanhanget är att det finns en prolog till albumet, utformad som en gammal amerikansk radioteater, med kreatörerna i några av rollerna...

29 Senaste redigerad av K-E Lindkvist (2007-11-25 18:29:46)

Sv: deckarserier - julklappstipps tas tacksamt emot

Jag vet inte om den finns samlad i album, men jag räknar "G.C.P.D." ("Gotham City Police Department") från 1996 av Chuck Dixon (han är för det mesta en hack, men här fick han till det) med teckningar av den osannolika duon Jim Aparo/Bill Sienkiewicz, som ett av de allra bästa försöken att åstadkomma en "Hill Street Blues"-kopia i serieform. Dixon har ett härligt driv i berättandet, och jonglerar det myllrande persongalleriet mellan ett antal plottar som går in ut ut i varann på känt Bocho/Milch/Kelley-maner till synes utan någon som helst ansträngning, och Sienkewicz inspirerade tuschning av den normalt lite "stele" Aparo ger ett underbart schwung som gör "G.H.P.D." till en serie som man gärna sträckläser. Sorgligt nog blev det bara en fyranummers miniserie, och uppföljaren, "Gordon of Gotham" av Denny O'Neill, Dick Giordano och Klaus Janson höll inte på långa vägar samma klass. Jag hade hellre sett en fortsättning i denna stil (fri från superhjältar med spetsiga öron och superskurkar) än den i och för sig rätt okej "Gotham Central".

Sv: deckarserier - julklappstipps tas tacksamt emot

K-E Lindkvist skrev:

Jag vill instämma i lovorden över Tardis serieversion av Leo Malets "Dödens adress", det är den seriedeckare som jag själv brukar ta fram om jag blir tillfrågad om vilken som är den bästa jag någonsin läst. Här tillför Tardis bilder en ytterligare dimension till Malets snåriga plott. Själv hade jag aldrig kunnat visualisera det ockuperade Frankrike lika bra i mitt huvud som Tardi gör i teckningarna.

Jag vill instämma i K-Es lovord av Dödens adress. Jag hade glömt den. De flesta av de övriga du nämner har jag faktiskt inte läst.

Ola Hammarlund
http://www.olahammarlund.se/
"Homo sum: humani nil a me alienum puto."
Terentius

Sv: deckarserier - julklappstipps tas tacksamt emot

Ingen pusseldeckare men väl Noir-stuk är Hawaiian Dick. Utspelar sig på 1950-talet och handlar om en f.d. polis som nu arbetar som detektiv i Honolulu. Fallen visar sig ofta vara knutna till övernaturliga ting. Finns två trades; "Byrd of Paradise" och "The Last Resort". Plus en regulär tidning, som just har börjat.