Tyvärr finns det inte många deckarserier som lever upp till de krav man kan ha rätt att ställa om man är någotsånär bevandrad i genren. Formatet medger sällan någon speciellt komplex plott, utan det blir gärna lite som forna tiders deckarnötter i Fantomen. Både tidigare nämnda "Maze Agency" och "Ms. Tree" lider av detta, men om det går att få fatt i album nummer två av den senare som samlade historien "The Cold Dish" så är den rätt okej. (Bästa historien var annars "Deadline" i #10-13.)
Vad gäller Collins så har "The Road to Perdition" redan nämts, men det är knappast någon pusseldeckare. Jag skulle istället vilja slå ett slag för hans C.S.I.-album "Serial" där han faktiskt åstadkommit en story som är vida bättre än mycket av det som förekommit i TV-serien (inte så svårt) och det album med en av hans Dick Tracy-historier som utspelade sig under andra världskriget, "Tracy's Wartime Memories". Här märks det att Collins hade oförskämt roligt när han fick skriva in klassiska Gould-skurkar i bovrollerna.
För tio år sedan gjorde Michael Lark en inte oäven serieversion av Raymond Chandlers "The Little Sister", men det är inte troligt att den skulle gå att få tag på fortfarande.
Jag vill instämma i lovorden över Tardis serieversion av Leo Malets "Dödens adress", det är den seriedeckare som jag själv brukar ta fram om jag blir tillfrågad om vilken som är den bästa jag någonsin läst. Här tillför Tardis bilder en ytterligare dimension till Malets snåriga plott. Själv hade jag aldrig kunnat visualisera det ockuperade Frankrike lika bra i mitt huvud som Tardi gör i teckningarna.
Batman-historien "The Long Halloween" av Loeb/Sale bör också framhållas i sammanhanget. Den kombinerar pusseldeckaren (Vem fan VAR Holiday? Egentligen?) med en maffiaberättelse a la Puzos "Gudfadern" på ett sätt som är fullkomligt briljant. Dessutom gästspelar en stor del av Batmans färgstarka bovgalleri i den vindlande handlingen vilket är en extra bonus.
Det kanske inte är så mycket pusseldeckare, men som modern spionthriller i TV-serien "Spooks" anda är Greg Ruckas "Queen & Country" en trevlig bekantskap. Här bör man börja från början för att det skall vara lättbegripligt, men å andra sidan bör samlingsvolymerna vara tämligen enkla att få tag på. (Rucka blir dock förnärmad om man vill jämföra hans skapelse med "Spooks", vilket jag vet av egen erfarenhet...)
Lite utanför ämnet, men ändå i närheten ligger skräck/action/första världskrigsäventyret "The Black Forest" av Todd Livingstone & Robert Tinnell med teckningar av Neil Vokes (i en trevlig stil någonstans mellan Gene Colan och Jerry Grandenetti). En mycket underhållande historia som visuellt verkligen framhåller upphovsmännens bakrund i filmbranschen. En kul grej i sammanhanget är att det finns en prolog till albumet, utformad som en gammal amerikansk radioteater, med kreatörerna i några av rollerna...
Senaste redigerad av K-E Lindkvist (2007-11-25 18:27:45)
