Björn Wahlberg skrev:Återigen: sätt inte likhetstecken mellan längre texter och svammel! Vad har ni fått det ifrån, egentligen? Har ni aldrig läst en essä eller en fördjupande artikel? Eller är det just långa recensioner som blir "svamliga"?
Om du läser mitt inlägg lite närmare kanske du ser att jag satte citattecken kring ordet svammel för att markera att jag inte håller med fullt och fast om den formuleringen. Vi har egentligen samma utgångspunkt när det gäller längden på texter. Det är mest när det gäller sifferbetygen som vi har skilda åsikter.
Björn Wahlberg skrev:En längre text mår givetvis bra av en sammanfattning i början eller i slutet. Men till det behövs inga sifferbetyg. Beygen drar alldeles för stor uppmärksamhet till sig, och varför läsa texten om jag vet att bokuschlingen bara får en 2:a? Men det kan ju vara intressant att veta VARFÖR recensenten inte gillar boken. Har man som serieskapare ägnat ett år åt sitt verk kan det ju vara trevligt att få en analyserande kritik av det, och inte bara tolv rader och ett betyg som tog recensenten sju minuter att tillverka.
Återigen, jag håller med dig om längden och respekten för den som faktiskt lagt ner sin själ i ett arbete som sedan löper risk att sablas ner med en kort och snärtig forumlering. Min sambos morfar var en av Sveriges mer kända litteraturkritiker, men under sina 40 år sågade han aldrig en enda bok. Motiveringen var just att böcker är något som folk lägger ner hela sin själ i. Vem var han att säga att deras själ var ful och tarvlig? Däremot var han flitig på att komma med konstruktiv kritik.
Men jag tycker ändå inte att en längre text behöver utesluta ett sifferbetyg. Det kan ju faktiskt vara så att alla inte lusläser B&B från pärm till pärm. När jag läser en dagstidning eller en musiktidning skummar jag t.ex. skivrecensionerna för att se om det är någon artist som intresserar mig som recenseras. Är så fallet läser jag recensionen oavsett sifferbetyget. Ser jag att en artist som jag inte känner till får ett osedvanligt högt eller lågt betyg så kan det hända att jag läser om det med, bara för att jag är nyfiken på vad som föranleder betyget.
Björn Wahlberg skrev:David Haglund skrev:Jag tror inte att DN:s eller SvD:s upplägg är eftersträvansvärda. Vi tjänar inget på att göra det -- i mitt tycke -- torrare eller mer pretentiöst. Jag menar inte att nedvärdera någon, men jag tycker inte att man ska förutsätta att alla seriefrämjare är akademiker eller proffsskribenter -- vare sig när det gäller den som läser/tolkar och den som skriver/recenserar. B&B måste få innehålla både högt och lågt eftersom det är en serietidskrift för alla.
Och nu blir det riktigt fördomsfullt, David! DN och Svenskan är inte alls "torrare och mer pretentiöst". Än vadå? Än kvällstidningarna? Javisst. Men inte om du jämför med akademiska essäer eller avhandlingar! Kom igen, läs dagstidningarnas recensioner och ni märker ju att de inte alls är torra och pretentiösa. De blir alltmer personliga och läsvärda. (Mer sällan analyserande, men det är ju ett tecken i tiden.) Visst, det är bra att B&B ska innehålla både "högt och lågt", synd då bara att recensionsavdelningen tydligen ska tillhöra kategorin "lågt".
Du må raljera om mina fördomar och generaliseringar, men jag hoppas du inser att du med formuleringar som "lågt" och "sju minuter att skriva" i princip sågar alla som skriver recensioner för B&B. Det finns säkert jättebra recensenter där, men det tar tid att hitta sin röst också. Jag har tänkt en del på synpunkter som vi fått på exempelvis Seriewikin i stil med att det är trist att man ska behöva vara yrkesjournalist eller kulturvetare för att få skriva. Så ska det inte behöva vara, vi måste ta tillvara de som har lusten och vårda deras talanger. Jag tycker att vi emellanåt får en hel del bra och långa recensioner och krönikor, och jag gillar också analys istället för kåserande. Men man kan inte kräva proffsnivå varje gång av precis alla. Däremot kan man kräva att folk tar uppgiften seriöst och gör sitt bästa.
SvD gillar jag inte särskilt mycket alls, även om det finns en del duktiga skribenter där. Måhända redigeras deras artiklar hårt, för ibland finns det ingen poäng. Några exempel på vad jag tycker är kryptiskt, utbroderat och ganska dåligt skrivet egentligen, eftersom det inte finns någon sammanfattning, omdöme eller slutkläm (dessa hade nog mått bra av ett sifferbetyg):
http://www.svd.se/kulturnoje/scen/artikel_629449.svd
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur … 629467.svd
Björn Wahlberg skrev:Jag menar bara att viktiga verk kan få större utrymme än andra, om recensenten verkligen går igång på att skriva om verket. Som det är nu gissar jag att de får ett visst antal tecken eller rader att producera ett omdöme på.
Som jag skrev i mitt inlägg tidigare i tråden kan jag berätta att maxbegränsningen är 1500 tecken (2500 tecken om det är ett särskilt viktigt album) för en recension. (ca 300 resp 500 ord)
Björn Wahlberg skrev:David Haglund skrev:Tyvärr består inte SeF av "hundratals volontärer", utan i bästa fall av ett tio-tjugotal när det väl kommer till kritan, och dessa jobbar redan rätt hårt med B&B, Seriewikin, Svenskt seriearkiv och Seriecenter. Den som vill dra sitt strå till stacken på något sätt är självklart välkommen att kontakta till exempel B&B-red eller wikigänget!
David, jag har nu varit medlem i SeF i ett par år, och man hör aldrig ett ljud om att SeF inbjuder sina medlemmar till att hjälpa till med än det ena än det andra.
Är man med i en ideell förening kan man välja att engagera sig eller bara vara stödmedlem. Vill man hjälpa till ser man till att göra det, till exempel genom att kontakta andra i samma förening. Vill man bara bidra ekonomiskt och få en medlemstidning gör man ingenting, och det är alls inget fel med det.
Mer än en gång har B&B fått kritik från olika håll för att tidningen inte skriver om ditt eller datt, för att tidningen är för bred, för smal, etc. Men när redaktionen eller andra SeF-medlemmar kontrat med "vi kan inte så mycket om ämnet, kan nån av er som kritiserar tänka er att skriva några rader", ja då blir det tyst som i graven. Inte en enda gång, mig veterligen, har en sådan utmaning/inbjudan resulterat i att någon skrivit något annat än indignerade debattinlägg på insändarsidor och webbsidor.
Men sedan finns det folk som inte behöver inbjudan. Vill man göra en insats kan man faktiskt agera proaktivt själv också. Så sent som för någon vecka sedan blev B&B kontaktade av en frilansjournalist som gärna ville skriva för tidningen och engagera sig på annat sätt. Mikke Schirén designade till exempel om hemsidan och startade Seriewikin på mer eller mindre eget initiativ. Jag började själv skriva för B&B 1998 genom att skicka in en text och fråga om jag fick skriva. Det behöver inte vara svårare än så.
Det ärverkligen ett skrattretande uttryck att använda i en recension. Och det tragiska är att jag har använt det själv.