1 Senaste redigerad av Thomas E (2016-06-05 21:19:18)

Tråd: Daniel Atterbom 1959-2016 Seriefrämjandet

När jag började samla serier 1985 gick jag genast med i Seriefrämjandet och började läsa Bild och Bubbla. Den höll ganska låg kvalitet dessa år. Jag skrev därför till föreningen och klagade. Daniel ringde genast upp mig och bjöd in mig till SeFs stora lokal som låg nära Hantverkargatan i Stockholm. Han bjöd på middag,  "nudlar" som han kokade i en jättekastrull. Jag trodde det var en lyxig rätt, hade aldrig sett snabbnudlar, och tänkte att det här var en redig förening. Först något år senare började snabb-nudlarna dyka upp i vanliga affärer för 5 kr, då förstod jag.

Jag blev kassör i föreningen. Daniel var mycket trevlig ordförande, aktiv och med många ideer, och vi redde upp bokföringen som försummats i några år. SeF bytte lokaler på Kungsholmen, ovanför en resebyrå. Då fick jag äran att ta hand om några ton Bild och Bubbla som fick ligga till sig i mitt garage tills SeF hittade större lokaler. Under Daniels tid i styrelsen sköttes ekonomin i SeF exemplariskt och vinster och bokslut förbättrades varje år, BoB blev bättre och bättre.  Någon gång kring 1997 hände något som är utanför min kunskap, Daniel blev utmanövrerad i SeF och jag slutade av sympati för honom. Därefter hade vi sporadiskt kontakt via internet, han var alltid positiv kring nya projekt.

De största serie-arrangemang jag sett i Sverige ordnades av Daniel, Serie-expo på jättestora Älvsjömässan, där Egmont ställde ut en Kalle Anka-etta inramad och med permanent stående vakt. Mässan gick även några år på Sollentuna, de var alltid otroligt bra skötta. Eftersom Daniel inte hade bil hjälpte jag ofta till, och fick t.ex köra Stan Lynde, tecknare av Rick O'Shay, runt i Stockholm i min egen bil. Han hade alltid sin cowboy-hatt på.

Daniel var alltid intresserad av att hjälpa medlemmar i SeF, gärna kvinnliga. Mitt emot SeFs lokal låg postkontoret dit han gick varje dag. Han var förtjust i en av kassörskorna, och tog med sig blommor till henne. Eftersom jag kände en som jobbade där fick jag höra om detta. Det var fantastiskt gulligt.

Tack vare Daniel har jag skakat hand med Don Rosa och sett hans fantastiska svenska Kalle Anka-tidningar från 1948-49, och varit på en välbesökt press-lunch med Carl Barks personligen på Grand Hotell i Stockholm 1994. Ett av mina största minnen. Jag är inte helt säker på att jag tackat Daniel tillräckligt för detta. Därför skrev jag den här texten, som jag tror kan läsas på internet i himlen.

Thomas E
seriesam.com