Tråd: Definera den franska nya vågen?

Jag tåtade nyligen ihop en artikel (eller åtminstone början till en artikel) till Seriewikin om den franska nya vågen, vilket i seriesammanhang (ej att förväxla med filmens Franska nya våg på 50-/60-talet) brukar beteckna L'association-generationen och kompani - Lewis Trondheim, Joann Sfar, Christophe Blain, Killoffer, Marjane Satrapi o.s.v. Folket som gör "Tintin och Spirou för vuxna", typ.

Som med alla genrer och kulturella rörelser är det ganska lätt att känna igen vågen när man ser den, men desto svårare att hitta en definiton av den. Försökte hitta information på webben om var man brukar dra gränsen för termen i fråga, men hittade ingenting på engelska och mina språkkunskaper är alldeles för bristfälliga för att jag ska kunna använda de franskspråkiga källorna.

Min fråga till expertisen är -- finns det överhuvudtaget något försök till "officiell" definition av var seriernas franska nya våg börjar och slutar? I tidsperioder, i personkretsar, i stil och form? Eller är det bara ett löst begrepp där man buntar ihop ett gäng serieskapare mer eller mindre godtyckligt beroende på sammanhanget?


/ola

Sv: Definera den franska nya vågen?

Om du har några franskspråkiga källor kan jag försöka hinna skumma och se om de säger något vettigt.

Jag skulle nog inte lägga in Satrapi i den vågen själv, förresten, hon känns som väl udda både i stil och tematik.

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

Sv: Definera den franska nya vågen?

Men jag har aldrig upplevt att vågen skulle vara begränsad av likriktad stil och/eller tematik. Det känns inte som en genre eller en skola. Snarare som en "generation". David B. nämns oftare än Satrapi i desa sammanhang, och han känns väl i så fall ännu mer udda?

Jag ska se om jag hittar några franskspråkiga källor som ser vettiga ut.


/ola

Sv: Definera den franska nya vågen?

Aah, då kanske det är jag som är mer fokuserad på stil, då.

Det var förresten någon amerikan som ritade någon serie i liknande stil i albumformat förresten. Någon sjörövarserie jag läste om på Simon Säger som jag har för mig var publicerad av NBM, men nu kommer jag inte ihåg vad den heter.

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

Sv: Definera den franska nya vågen?

Ola: Jag kopplar den här vågen till  L'Assencion och dess skapare så jag skulle nog sätta förlagets första år som startpunkt.

Wakuran: Unsinkable Walker Bean, riktigt bra och utgiven på first second.

Jag bloggar serier och nu twittrar jag också.
"Staffars Serier är den bästa seriebutiken i Sverige... Staffan är väldigt hjälpsam och kunnig" - Martin Kellerman Rocky Magasinet 3/06
Staffars Serier

Sv: Definera den franska nya vågen?

[email protected] skrev:

Ola: Jag kopplar den här vågen till  L'Assencion och dess skapare så jag skulle nog sätta förlagets första år som startpunkt.

L'ascension, ursäkta.

[email protected] skrev:

Wakuran: Unsinkable Walker Bean, riktigt bra och utgiven på first second.

Precis, den var det, tack!

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

Sv: Definera den franska nya vågen?

Wakuran skrev:
[email protected] skrev:

Ola: Jag kopplar den här vågen till  L'Assencion och dess skapare så jag skulle nog sätta förlagets första år som startpunkt.

L'ascension, ursäkta.

L'Association skall det vara.

Jag känner mig inte som någon expert, men några lösa tankar: min känsla är att många av de här tecknarna står friare till den klassiska fransk-belgiska traditionen än tidigare, även när de gör jämförelsevis traditionella äventyr. Många av dem (men inte alla) har lösare linjer, samtidigt som det ändå otvetydigt är fransk-belgiska serier. Exempel på detta är Joann Sfar och Christoph Blain. Över huvud taget är det rätt mycket undergroundfeeling över många av deras serier, kombinerad med klassisk berättarkonst.

Ola Hammarlund
http://www.olahammarlund.se/
"Homo sum: humani nil a me alienum puto."
Terentius

Sv: Definera den franska nya vågen?

Jag måste erkänna att jag inte var medveten om att ”nya vågen” var ett etablerat begrepp om de här serieskaparna, även om jag absolut tycker det passar bra. I Frankrike verkar det inte vara etablerat – när jag googlar på ”nouvelle vague BD” får jag inte många träffar, och de jag får verkar snarare använda uttrycket som en beskrivning för stunden än som en vedertagen benämning. Så det verkar i första hand vara ett uttryck som används utanför Frankrike.

Det hindrar ju inte att en artikel i ämnet är befogad. Men det är sant att det är svårt att definiera det. För vartenda kännetecken som jag kan komma på inställer sig genast flera undantag.  Men kanske törs man ändå säga – generaliserande, alltså – att det handlade om en konstnärligt inriktad rörelse med sitt centrum i småförlag som ofta var tecknarägda. Vissa av förlagen  (som Amok) fokuserade på rena avantgardistiska konstserier, andra (som L’Association) blandade friskt konstserier med underhållningsserier, men även i det senare fallet med ett personligt uttryck och stor frihet gentemot seriekonventioner. Från småförlagen spred sig sedan attityden och serieskaparna själva till de större förlagen.

Några likheter i teckningsstil är svåra att peka på – undergroundaktigheten som Ola Ha nämner finns hos en del, men inte alls hos andra, inte hos David B till exempel. Men man kan konstatera att de flesta tecknarna oftast arbetade i svartvitt, och det var nog inte bara av ekonomiska skäl utan även estetiska, särskilt som man ofta lade ner stor omsorg på böckernas formgivning. (Men det är klart, det är väl ingen slump att de som publicerade sig i färg gjorde det på storförlag, som de Crécy, Dupui/Berberian med ”M. Jean” , Trondheim när han gjorde barnserier åt Dargaud samt Sfar med de flesta av sina serier. Storförlagen hade bättre råd med färg.)

Både konstserier och okonventionella underhållningsserier hade det naturligtvis funnits många av även tidigare, men sällan så samlat i en rörelse som i ”nya vågen”, och likaså sällan med en så ohämmad attityd till konst kontra underhållning – den gränsen upphävde nya vågen-tecknarna helt enkelt. Det är väl bara i (A Suivre) man kan hitta något i den vägen tidigare, när serieskapare som Tardi, Forest, F’Murr osv härjade där, men där fanns å andra sidan aldrig lika utpräglade konstserier.

En detalj i wikiartikeln är för övrigt fel: Etiketten Poisson Pilote ligger på förlaget Dargaud, inte Dupuis.

Sv: Definera den franska nya vågen?

L'Association tycker jag också är den givna utgångspunkten; den nya vågen är/var helt enkelt de serieskapare som associerades med L'Association. Alla artiklar och hänvisningar jag sett till vågen har gjort samma bedömning så jag tror att försöka sig på någonting annat bara kommer vara förvirrande för läsare som stött på termen någon annanstans.

Sv: Definera den franska nya vågen?

Den amerikanske serieprofessorn Bart Beaty har skrivit en bok om fenomenet:
Unpopular Culture: Transforming the European Comic Book in the 1990s

Någon som läst den?

Sv: Definera den franska nya vågen?

Om några veckor så. Tack för tipset.

Sv: Definera den franska nya vågen?

Göran Ribe skrev:

En detalj i wikiartikeln är för övrigt fel: Etiketten Poisson Pilote ligger på förlaget Dargaud, inte Dupuis.

Arrgh! Ska åtgärdas omgående.

/ola

Sv: Definera den franska nya vågen?

Javistja, Pilote var väl en Dargaud-tidning?

Klassiska Pilote-serier som Asterix, Blueberry och Linda & Valentin gavs ju iaf ut på Dargaud.

(Inte för att jag förstår var poisson-delen kommer in, poisson d'Avril?)

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

Sv: Definera den franska nya vågen?

nixon skrev:

Den amerikanske serieprofessorn Bart Beaty har skrivit en bok om fenomenet:
Unpopular Culture: Transforming the European Comic Book in the 1990s

Någon som läst den?

Pinsamt nog har jag inte läst den ännu, men jag har diskuterat mycket med Beaty om just de här franska serierna; jag är säker på att den är utmärkt med tanke på hans gedigna kunskaper inom ämnet. Sen gillar han ibland att provocera lite grann men det tycker jag bara är uppfriskande :-)

Sv: Definera den franska nya vågen?

Beatys bok är en utmärkt historik över den franska nya vågen (och hur den i någon mån sögs upp av mainstream) och kan rekommenderas. Jag håller inte med om en del av hans mer teoretiska slutsatser, men det är inte så mycket sådant egentligen -- åtminstone inte provocerande slutsatser. Huvudpoängen, som inte känns kontroversiell, är att den "nya vågen" närmade sig ett hantverksmässigt, mer bildkonstnärligt produktionssätt med mindre produktionsserier och högre pris, och med det är det egentliga teoriinnehållet mer eller mindre uttömt, tycker jag.