Tråd: Fabeldjurens väl och ve

Gör egentligen unga barnboksförfattare och -illustratörer berättelser med fabeldjur längre? De lite äldre som Sven Nordqvist och Olof och Lena Landström gör ju ofta (åtminstone delvis) fabeldjur, men de yngre verkar gilla människor bättre. Eller? Pija Lindenbaum, Lisen och Emma Adbåge, kommer jag på. Om jag har rätt, är det någon som sitter inne med en teori om varför? Eller en åsikt? Jag tycker det är rätt trevligt med fabledjur. Om jag gjorde en barnbok skulle jag nog vilja göra djur. Verkar lättare att få in dem i bilden, för djur har större huvuden och mindre kroppar. Fast barn har ju också rätt stora huvuden förstås. Nåja, har det blivit töntigt med djur i huvudrollen?

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Det kanske var en sån där omedveten norm att teckna fabeldjur förut som gjorde att det tecknades så mycket djur, som inte finns idag. Varför tecknar man djur istället för människor egentligen?

När det gäller att få in figurerna i bilden så behöver man inte oroa sig för att människor inte ska få plats, när man tecknar i barnböcker får man göra precis hur man vill http://wahoonieshaped.blogspot.com/2007 … after.html och det är nog ovanligt att människor tecknas helt avbildande i litteratur för små barn tror jag.

Men bäst blir det nog med ugglor ändå. http://2.bp.blogspot.com/_3EXN0h98x08/S … mordet.gif

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Traditionen med fabeldjur växte väl fram för att det var ett tydligt sätt att återge karaktärsegenskaper, och det utvecklades i sin cartoon-variant antagligen för att det var gulligt.

Jag blir f.ö. nyfiken på ugglornas bakgrundshistoria. Vad har hänt innan? Har det varit interna stridigheter mellan grupperingar av berguvar och tornugglor? Någon uggla som hoat litet för högt och brett?

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Stegen från fabler med gestalter som skall representera ett karaktärsdrag till tecknade sagodjur är ganska kort som jag ser det. Men det ligger lika nära annan äldre teater och sagotradition med tydliga karaktärsgestaltningar (t.ex. "Commedia dell'arte").

Varför det inte ses så mycket sånt idag bland yngre tecknare? Hur menar du...
Stämmer det verkligen, att det inte är så vanligt?   ... jag tycker nog att det förekommer rätt ofta.

/ Jonas

Det finns två sorters vansinne, det ena och det andra... ... yikes big_smile

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Utan att veta ett egentligt smack om saken kan jag föreställa mig att de svenska bilderboksfabeldjuren hade ett avbräck under 1970-talet då de kanske förknippades med utslätad menlös massproduktion (den som med rätt eller orätt brukar kopplas till Richard Scarrys namn), och att den svenska bilderboken hellre ägnade sig åt halvt socialrealistisk människoskildring med namn som Jan Lööf, Gunilla Bergström, Cecilia Torudd, Eva Eriksson etc. Fast även mer sago- och satirorienterade bilderboksskapare som Ulf Löfgren, Lasse Sandberg och Poul Ströyer har väl föredragit människor framför fabeldjur, så sambandet med något slags socialrealistiskt ideal kanske saknas. Kan det ha något att göra med Elsa Beskows och senare Astrid Lindgrens och hennes illustratörers (Vang Nyman, Wikland, Berg) starka ställning inom den svenska barnlitteraturen över huvud, att vi saknar den levande fabel- och fantasy-tradition som i andra länder skapat tongivande figurer som Pellle Kanin och Nalle Puh och Babar och hela funny animal-traditionen? I Sverige var det ju halvt kontroversiellt redan med Kiplinginslagen i en barnbok som Nils Holgersson. (Bamses starka ställning skulle väl kanske tala emot detta, men den känns väl å andra sidan egentligen mer som en svensk variant av en importerad tradition.)

För övrigt har vi väl haft några framgångsrika fabeldjursbilderböcker under senare år, Mister Räf, Nalle Bruno, Herr Muffin.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Wakuran skrev:

Jag blir f.ö. nyfiken på ugglornas bakgrundshistoria. Vad har hänt innan? Har det varit interna stridigheter mellan grupperingar av berguvar och tornugglor? Någon uggla som hoat litet för högt och brett?

Haha, ja just det! Kanske hade Alexandra Uggla hoat om fel saker? Och kommer Professorn att bli anklagad för brottet nu??

Nej men djur är söta och vi vill hela tiden förmänskliga djur. Vad är det med oss egentligen? Ugglor är kloka, rävar är listiga och katter är lite lömska. Det kanske är lätt hänt att börja skissa upp historier ur sånt här om man är lagd åt författarhållet med såna här redan färdiga persongallerier.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Malin skrev:
Wakuran skrev:

Jag blir f.ö. nyfiken på ugglornas bakgrundshistoria. Vad har hänt innan? Har det varit interna stridigheter mellan grupperingar av berguvar och tornugglor? Någon uggla som hoat litet för högt och brett?

Haha, ja just det! Kanske hade Alexandra Uggla hoat om fel saker? Och kommer Professorn att bli anklagad för brottet nu??

Nej men djur är söta och vi vill hela tiden förmänskliga djur. Vad är det med oss egentligen? Ugglor är kloka, rävar är listiga och katter är lite lömska. Det kanske är lätt hänt att börja skissa upp historier ur sånt här om man är lagd åt författarhållet med såna här redan färdiga persongallerier.

Typ som Blacksad, eller Henk Hund tror jag den hette, någon holländsk detektivhistoria som gick på svenska i Usagi Yojimbo.
(Henk Hond blir det nog på holländska.)

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Jag associerade fågelbilden till Who killed Cock Robin? - finns den alltså inte alls med i bakgrundshistorien?

9 Senaste redigerad av Peter E (2009-07-16 13:49:41)

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Isegrim: Det är rätt vanligt. Jag menar mer de senaste årens utgivning av lite yngre illustratörer och författare. Kolla den här sökningen i LIBRIS efter nya svenska barnböcker.

Det här är några svenska upphovsmän som är födda efter 1940-talet:

Adbåge, Lisen, 
Böhme, Åsa 
Levengood, Mark
Maini Gerhardsson, Kiran
Murray Brodin, Kristina
Bross, Helena
Hyltén-Cavallius, Ulf
Lindström, Eva
Bergström, Eva (med djur)
Samuelsson, Annika (med djur)
Reuterstrand, Siri
Dahlquist, Katarina
Lilja, Malin
Kovanen, Erika
Kaya, Meliha
Lidbeck, Petter
Skåhlberg, Anette

Det är bara två av dessa som jag kunnat knyta till fabeldjur!

Men det var inte så seriöst menat det hela, det var bara en trend jag tyckte mig se som jag tyckte det skulle vara kul att dryfta lite om.

Jag håller med om att djur kan framhäva karaktärsdrag. Framför allt är de söta. Människor är i regel lite fulare och tråkigare än djur. (Eller det beror på. Människor är nog roligare än mina katter, till exempel.) Sen har jag också stött på argumentet att djurberättelser skapar lite distans, att lite otäckare saker kan bli lite lustiga med djur, så att barnen kan förhålla sig till berättelsen utan att bara bli rädda. Fast jag vet inte om de flesta barn egentligen bryr sig, faktiskt. Människor och djur verkar funka lika bra för min son i alla fall.

Jag tror i alla fall också starkt på ugglor!

10 Senaste redigerad av Peter E (2009-07-16 14:13:49)

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Måste rätta mig: dessa författare har faktiskt gjort böcker med förmänskligade djur:

Adbåge, Lisen,
Böhme,Åsa
Hyltén-Cavallius, Ulf
Geffenblad, Lotta,
Kruusval, Catarina,
Björnstjerna, Jonna

Allt enligt LIBRIS.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Linus van Pelt skrev:

Jag associerade fågelbilden till Who killed Cock Robin? - finns den alltså inte alls med i bakgrundshistorien?

En ganska grym barnkammarvisa, nej den hade jag inte hört talas om tidigare.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Wakuran skrev:

Traditionen med fabeldjur växte väl fram för att det var ett tydligt sätt att återge karaktärsegenskaper, och det utvecklades i sin cartoon-variant antagligen för att det var gulligt.
Jag blir f.ö. nyfiken på ugglornas bakgrundshistoria. Vad har hänt innan? Har det varit interna stridigheter mellan grupperingar av berguvar och tornugglor? Någon uggla som hoat litet för högt och brett?

Växte fram och växte fram... Djurfabeln är en uråldrig litteraturform som fick fast form redan under antiken. Aisopos fabler ni vet.... Och fabler fanns med i skolundervisningen redan från början.

Den moderna barnkulturen skapades i England under 1800-talet med billiga, tryckta häften som såldes på marknader o s v. Och där fanns maturligtvis talande djur.

Sen kom ett av världslitteraturens viktigaste verk, Peter the Rabbit. Det första "riktiga" talande djuret i kostym. Kanin som åt morötter och hade en jobbig relation till sin mamma. Det var den kaninen som startade hela fabeldjursindustrin. Utan Pelle Kanin ingen Disney...

Men Disney gick ofta tillbaka till Aisopos . Fast moderniserade fablerna ofta på ett rätt intelligent sätt... Myran och gräshoppan, Haren och sköldpaddan o s v

'And what is the use of a book,' thought Alice, 'without pictures or conversations?'
Lewis Carroll

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Peter E skrev:

Gör egentligen unga barnboksförfattare och -illustratörer berättelser med fabeldjur längre? De lite äldre som Sven Nordqvist och Olof och Lena Landström gör ju ofta (åtminstone delvis) fabeldjur, men de yngre verkar gilla människor bättre. Eller? Pija Lindenbaum, Lisen och Emma Adbåge, kommer jag på. Om jag har rätt, är det någon som sitter inne med en teori om varför? Eller en åsikt? Jag tycker det är rätt trevligt med fabledjur. Om jag gjorde en barnbok skulle jag nog vilja göra djur. Verkar lättare att få in dem i bilden, för djur har större huvuden och mindre kroppar. Fast barn har ju också rätt stora huvuden förstås. Nåja, har det blivit töntigt med djur i huvudrollen?

Frågan är verkligen intressant. Fast svår att besvara. För här är vi inne på luddiga saker som "kulturklimat".

Om jag får vara vanvettigt generaliserande skulle jag först jämför med England. I engelsk barnkultur tycks alltid saga och fantasi varit inte bara okej utan toppen. Jag behöver väl bara säga Alice i Underlandet!

I Sverige däremot är realismen härskande. Men inte helt. Astrid Lindgren är väl mest känd för en räcka realistiska böcker, Barna i Bullerby, Madicken o s v. Men så har vi Mio min Mio. Det intressanta är att ett skifte verkar ha kommit med den stora satstning på barnlittetur som skedde efter Andra Världskriget, det var då realismen lancerades. Innan var det saga och fantasi som gällde, Elsa Beskow var kung och Einar Norelius med sina troll drottning.

'And what is the use of a book,' thought Alice, 'without pictures or conversations?'
Lewis Carroll

14 Senaste redigerad av Peter E (2009-07-16 16:23:10)

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Linus van Pelt skrev:

att den svenska bilderboken hellre ägnade sig åt halvt socialrealistisk människoskildring med namn som Jan Lööf, Gunilla Bergström, Cecilia Torudd, Eva Eriksson etc.

Jag skulle nog inte kalla Jan Lööfs barnböcker socialrealistiska direkt, även om det förekommer folk som har arbetaryrken i dem så är många av dem rätt fantasifulla milt uttryckt, och knappast Eva Erikssons heller. Alfons är inte heller nån misärskildring direkt, den handlar om en vanlig kille och hans pappa.

Nåja, min tes kanske ändå inte stämmer. Men de fabeldjurböcker du nämner är trots allt gjorda av fyrtiotalister allesammans. Och den generationen gjorde massor av fabeldjursböcker, det är inte tu tal om det! Bu och bä, Lilla syster kanin, you name 'em! Det är ungfolket jag pratar om.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Peter E skrev:
Linus van Pelt skrev:

att den svenska bilderboken hellre ägnade sig åt halvt socialrealistisk människoskildring med namn som Jan Lööf, Gunilla Bergström, Cecilia Torudd, Eva Eriksson etc.

Jag skulle nog inte kalla Jan Lööfs barnböcker socialrealistiska direkt, även om det förekommer folk som har arbetaryrken i dem så är många av dem rätt fantasifulla milt uttryckt, och knappast Eva Erikssons heller. Alfons är inte heller nån misärskildring direkt, den handlar om en vanlig kille och hans pappa.

Nej, gränserna är förstås flytande och där finns såväl avantgardism som absurdism också men Lööf delar ju ändå med socialrealismen en slags blick för tillvarons avigsidor, det lite sjaviga och slitna och sjaskiga, en stämning som ju t.ex. givit somliga tittare mörka minnen av en serie som Skrot-Nisse. Och Gunilla Bergström är ju ämnesmässigt vardagsrealist även om hennes stil är ljus och glad. Jag tänkte mig ändå att det fanns något slags trend att svenska barnböcker helst skulle handla om människor dels därför att vi inte har någon riktigt stark inhemsk fabeldjurstradition, dels därför att fantasyelement kunde vara lite suspekta i Sverige oavsett om den ledande kulturideologen hette Fridtjuv Berg eller Sven Wernström och att man undvek fabeldjur för att inte riskera att tappa bort de pedagogiska och/eller politiska poänger som man ändå såg som huvudsak.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Magnus K skrev:

I Sverige däremot är realismen härskande. Men inte helt. Astrid Lindgren är väl mest känd för en räcka realistiska böcker, Barna i Bullerby, Madicken o s v. Men så har vi Mio min Mio. Det intressanta är att ett skifte verkar ha kommit med den stora satstning på barnlittetur som skedde efter Andra Världskriget, det var då realismen lancerades. Innan var det saga och fantasi som gällde, Elsa Beskow var kung och Einar Norelius med sina troll drottning.

Skiftet efter andra världskriget var väl inte bara realistiskt utan "modernistiskt" såtillvida att barnlitteraturen nu kunde vara konstnärligt experimentell, absurd och amoralisk, och psykologiskt orienterad mot barnets person och intressen snarare än vuxenvärldens ideal. Pippi är ju inte överhövan realistisk och även muminböckerna är ju trots allt inte så mycket fantasy och fabel som (barn)psykologi och vardagssatir utan moralism.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Linus van Pelt skrev:
Magnus K skrev:

I Sverige däremot är realismen härskande. Men inte helt. Astrid Lindgren är väl mest känd för en räcka realistiska böcker, Barna i Bullerby, Madicken o s v. Men så har vi Mio min Mio. Det intressanta är att ett skifte verkar ha kommit med den stora satstning på barnlittetur som skedde efter Andra Världskriget, det var då realismen lancerades. Innan var det saga och fantasi som gällde, Elsa Beskow var kung och Einar Norelius med sina troll drottning.

Skiftet efter andra världskriget var väl inte bara realistiskt utan "modernistiskt" såtillvida att barnlitteraturen nu kunde vara konstnärligt experimentell, absurd och amoralisk, och psykologiskt orienterad mot barnets person och intressen snarare än vuxenvärldens ideal. Pippi är ju inte överhövan realistisk och även muminböckerna är ju trots allt inte så mycket fantasy och fabel som (barn)psykologi och vardagssatir utan moralism.

Slog inte Lennart Hellsing igenom ungefär då, också? Det var ju nästan bara nonsenshistorier och ordlekar.

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Wakuran skrev:

Slog inte Lennart Hellsing igenom ungefär då, också? Det var ju nästan bara nonsenshistorier och ordlekar.

Jo, och han var väl även betydelsefull som barnboksteoretiker med sin Tankar om barnlitteraturen som jag dock inte läst, vad jag kan minnas. Även böcker sådana som de danska Strit och Palle är ensam i världen var väl inflytelserika med sitt fokus på modernism i stilen och modern barnpsykologi i innehållet, vilket kanske också kan ha medfört en vändning bort från fabeldjuren som kanske mer förknippades med tradition och idyll.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

I Stina Wirséns småbarnböcker finns en hel del djurgestalter. Hon är född 1968 men räknas kanske inte som ung längre.

http://2.bp.blogspot.com/_bdJ6YddilO0/SKEpIkOgAoI/AAAAAAAAAuk/OUEYQomylqA/s400/vems+byxor.jpg


http://hd.se/multimedia/archive/00208/Barn_Salmson_jpg_208577d.jpg

I nedanstående bok svarar Stinas mamma Carin för texten och djur tycks det finnas däri.

http://www.adlibris.se/bookbrowser/Books/ZoomedOut/isbn9163856417_fc_1.jpg

Bli medlem i Seriefrämjandet!
Vill du veta mer?

KLICKA HÄR!

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Stina Wirsen är rätt skön. Jag tror alla hennes figurer är könsneutrala. Hon skriver t.ex. aldrig om son/dotter och mamma/pappa, utan stor/liten etc. Litet intressant.

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Stina Wirsén var faktiskt en av dem jag tänkte på som icke-fabeldjurstecknande när jag fick den här ljusa idén till diskussionsämne. För jag hade läst Liten Skär och jag tyckte de där figurerna mest liknar människobarn. Så har jag läste hennes ABC-bok Ahmed Anka och Ödlan Örjan, men där är det mer djur än fabeldjur ... men så har hon också tecknat fabeldjur alltså ... min tes får nog anses ganska vederlagd nu tror jag. Men det var ju ett bra snackämne även om jag kanske inte hade så rätt egentligen.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Wakuran skrev:

Stina Wirsen är rätt skön. Jag tror alla hennes figurer är könsneutrala. Hon skriver t.ex. aldrig om son/dotter och mamma/pappa, utan stor/liten etc. Litet intressant.

Hon använder hon och han också ibland. "Titta en nalle! Hon bygger." "Titta en katt! Han vill vara med." Helskön stil för övrigt.

Sv: Fabeldjurens väl och ve

Aha, då mindes jag fel, då.

Ethno-postmodernism in an Albert Speer pattern dominates.